sigridamandakristinaekstrom

Nu knasar sig internet här på cafeet. Jag får unte ut mer bilder och magen börjar kurra. måste ta en paus från datan för att dra å käka!

Mer bilder en annan dag. Här på bilden gjorde vi entre till slummet. Glömde säga att scener från Slumdog millionaire spelats in från detta område.

måste dela med mig av reseplanerna också inför semestern. I stort ska vi, jag Suada och Malin =)=), ta oss från norra Goa ner till Kerala, har kikat ut några stopp på vägen som ska vara grymma. Det kommer att bli toppen!

ChingChing

Nu är jag hemma igen, känns knäppt att det faktist känns lite som hemma, tom madrassen känns ok. Här i Pune börjar man få koll på vart allting finns, man börjar hitta och man kan ta sig lite på egen hand. Och glad blir jag när jag möts av sa fina kommentarer i bloggen =)

Idag blir en riktig tråkdag för min del. Jag har en massa rapporter att skriva som måste in innan vi drar på semester på fredag, sedan ska vi få enskilld handledning i veckan som jag måste förbereda mig för...

Här kommer lite bilder från den lilla minitrippen till Thane och Mumbai, håll tillgodo!

Sitter i hotellreceptionen pa TippTopp Plaza i Thane. En del av Mumbai, som en forort, inte sa mycket tipptopp med det, men det ar iaf ett hotell. Kanns lyxigt att fa sova i en riktig sang och duscha ordentligt. Det blir sista natten har inatt, sa jag ska dra ut pa tiden i sangen narga extra minuter imorgon nar klockan ringer..

Under dessa dagar i Thane har jag inte sett en endaste turist, har stirrar folk annu mer an vad jag har upplevt hittils, de stirrar liksom som om det inte vore fult och stirra, helt normalt, jag har inte vant mig annu. Folk i affarer och pa gatan stannar en och fragar > Snalla, kan inte du och jag ta ett kort, javisst svarar man och vantar pa att de ska ta upp en kamera. men det gor dom inte och tillslut inser man att de vill att jag ska ta kort med min kamera. Efterat tackar det sa mycket och tar i hand och fragar om de kan fa ens mail. jag har borjat byta ut bokstaver i min mejl nu, blir liksom konstigt att sta a forklara eller fraga vad de ska med min mail till. Jag vet inte,

Det ar hemska lukter i denna stad, en jakla mix av dom ocksa till pa kopet. Man har har liksom borjat uppskatta och papeka hogt, med ett stort leende pa lapparna nar mn inte kanner urinaromer. Sa illa ar det.

En markbar okning av manniskor som tigger pa gatan har jag ocksa noterat, och varre lar et bli i overmorgon nar vi ska till Bombay. Imorse nar vi satt i en rikcha pavag till veckans praktik sa en van till mig att han tyckte att det var jobbigt att neka tiggare samtidigt som vi var har for att studera och praktisera socialt arbete. da kom jag pa att jag var ganska klar med vart jag stod i den fragan. Redan fran borjan gav jag ett lofte till mig sjalv om att inte ge pengar till en endaste tiggare. Loftet har jag hallt pa stenhart hela vagen hittills. Har inte skankt en endaste ruper till nagon, sa lange se inte salt nagot eller spelat instrument pa gatan, en anstrangning for att fa ihop pengar. Daremot har jag tagit med en och annan till en affar for att kopa nagonting atbart, men det ar en annan femma. Vissa kan tyck att man ar dum men jag tanker sahar, som jag sa till min van i rikchan., Tank..om man ser skankandet som ett slags stodjande av en manniskas beroende liv pa gatan, eller om man riktar tankarna och fantiserar om vart pengara gar i slutet av dagen eller till vem. att det faktist finns ackelmanniskor som gor folk handikappade for att kunna tjana pengar pa dom pa gatan. dina tion rupier eller vad du nu skanker, gor de en skillnad,. NEJ. Personen kommer att sta dar imorrn med, samma plats, lonlost. finns hur manga som helst av dem.  Det som verkligen forandrar och gor skillnad existerar pa en helt annan niva. Det ar pa denna niva, min van, och andra som laser, som man kan gora verkliga forandringar., lagg energi pa en storre niva istallet for att lindra daligt samvete genom att stodja en beroende manniskas liv pa gatan, beroende av alla som skanker 10 ruper var, som anda inte gor en endaste skillnad. Men visst gor det ont att saga NO till barnet i ruffsigt har pa gatan som pekar pa sin mun och mage for att visa att han vill ha pengar till mat.

Det ar de markbara, sa jakla tydliga klyftorna som ar svarats att hantera har nere. och aven dubbelheten, att veta att man sjalv har det sa sjukt mycket battre stallt an manniskor man moter dagligen. Att man exempelvis gar och langtar till sondagen da man kan ligga a ladda batterierna vid poolen for att orka kommande vecka.

Forovrigt har veckan vart ratt tuff. Statligt mentalsjukhur och ett privatkort foretag for psykiskt sjuka. Vilken skillnad. Mentalsjukhuset fick mig att lamna med hjartat i halsgropen, ordentlig mix av kanslor. det som kanns mest r ECT behandling i mer industriell form, som pa ett lopande band. Den ena patienten avloste den andra pa bordet i en oppen, nergangen byggnad. dar de fick vakna till brevid varandra som tatt packade sillar, pa mattor, pa golvet. Detta toppat med att ha fatt en vidrig forestallning om mentalsjukhus bekraftad. ruttna kala byggnader, galler for fonster ocg las.

Sverige har en lang vag kvar att vandra for att ta bort stigmat kring psykiskt sjuka, Indien har en annu langre bit kvar. Men visst har de borjat vandra. har inte bra vart negativa kannslor, har mott riktiga kampar som bedriver guld vart arbete...

Far till Mumbai imorrn. Ska sova pa guesthouse, tror inte jag kommer at internet dar.

Skriver igen nar jag ar tillbaka i Pune. Kram!

Internetcafeet stanger kl 10 har, om en kvart, kommer inte att ha med mig dator nar vi ska ut och resa sa kanske ar det sista raderna pa tio dagar, visar sig. Forsta hemlangtan ihop med forsta gangen magen protesterar har vart tva mindre trevliga upplevelser idag. Magen kan man inte gora sa mycket at men det ar tur att familjen bara ar ett samtal ivag.

Ska hem och packa nu, soo loong!

:)

Har precis avslutat veckan pa Muktangan, rehabiliteringscetret for missbrukare. Harlig vecka, jag har haft en harligt kannsla varje dag jag har lamnat stallet. Har en kannsla av att denna vecka kan ha bjudit pa det mest strukturerade sociala arbetet som vi kommeratt fa se har nere. Lart mig sjukt mycket (en mening jag sager nastan varje dag by the way!)

Imorrn ar var forta hellediga dag pa tva veckor, sa den ar efterlangtad! Vet inte hur den kommer att se ut, det andra jag vet ar att vi ska ata ute i kvall. jag ska ata KOTT och dricka en kall cider. Jag har haft rediga cravings efter kott, har inte kakat det pa tre veckor nu sa det ska bli fint att satta tanderna i!

Igar skulle jagha spelat statist i en film. Vi blev uppraggade pa gatan och kande oss ganska speciella anda tills vi fick reda pa att scenen skulle utspela sig pa en flygplats och de behovde turister. Helt plotsligt sa kande jag mig inte sa utvald eftersom vi typ ar de ana utan indiskt utseende i denna stad. Inte skulle jagha fatt nagra repliker heller, kande mig mer som en riktig filstjarna nar jag tillslut, vanligt men bestamt tackade nej. Prioriteringar ar viktigt har i livet for att inte stessa upp sig i onodan ;0

hah

Tistad nasta vecka ska vi resa ivag i sammanlagt tio dagar, vi ska hinna med bade Thane och Mumbai (Bombay). Vetinte om jag kommer att kunna skriva under den tiden, det visar sig. Skriver iaf nagra rader och slanger ut lite bilder innan jag drar.
 
Ha en bra helg alles!

Har hittat ett berg bakom vår lägenhet, perfekt om man vill komma bort från all trafik och få lite friskare luft, slipper trängas med människor också vilket kan vara en välbehövlig break här nere. Det är grym utsikt där uppifrån.






Denna vecka ska vi tillbringa på ett behandlingshem för missbrukare. Efter förra veckans besök på olika organisationer, med ganska så basic men ändå väldigt behövligt socialt arbete så kände jag att jag kom till detta behandlingshem i tron om att det skulle vara något i stil med vad vi sett hittils. Men jag fick en riktig knäpp på näsan och fick skämmas lite för mina fördommar och för att man är så snabb på att bilda sig uppfattningar.

Hemmet är känt som det tredje högst rankade stället i Indien för missbrukare. Fler likheter kan man finna i svensk missbruksvård men det finns även annorlunda tankar och ideer bakom denna typ av behandling, så kul!

Fan va skadad man känner sig som bara skriver om det vi gör i veckorna. Jag gör ju såklart andra saker om dagarna med. bara att man inte kan skriva om allt. sitter ofta på kvällarna å tänker vad man gjort idag och ibland är det fasen svårt att komma ihåg för det händer så sjukt mycket hela tiden.

Idag har jag hunnit med lite shopping. det finns så himmla mycket fina smycken här nere, vill köpa köpa köpa allt. när jag var inne i en affär idag så var det en man som hejdade mig i dörren. han kan utföra reading på folk tydligen. och han bad mig komma tillbaka för att han ville göra en sån på mig. Han sa att det skulle vara enkelt och att det inte skulle ta lång tid på mig, kan kände många energier. blaha blaha! men lite spännande. jag är ju så anti såntdär. Men man kan inte hjälpa att bli lite flumm när man är här. när jag hade gått ut ur butiken hade han fortsatt prata om mig med några vänner som var kvar. Sa att jag hade fallit ner från något träd när jag var liten och att jag behövde lösa det,, haha. Undra vad jag ger ifrån mig för intryck, ett skadat sådant maybe =)
..han sa även att jag var lite ledsen, ska nog gå tillbaka och ta ett snack me han, hitta på sånt skit!

Nu ska jag tillbaka till lägenheten. Fler svenskar i kö som vill åt nätet, jäkligt trångt litet cafee det här.
 
Kraam

Sitter jag på balkongen, nyss klämt ännu ett mål indisk mat. All mat här har samma speciella eftersmak, som jag har börjat tröttna en aning på. Nu börjar det mörkna och jag kan se sånna där flyghundar flyga runt över taken, dom är rätt läbbiga, som fladdermöss typ, fast större. Jag är svettig efter att ha spelat fotboll på SOS Balgram i heltäckande kläder, bara armar men ändå.

Klart bra dag, men jag längtar tills vi börjar att stanna längre på organisationerna, denna vecka består av endagsbesök för att skaffa oss någon slags överblick. Men kanske åker jag tillbaka dit någon dag, eller kanske någon vecka efter praktiken, vi var välkommna att volontära när vi ville. 

Sverige är en av de största donatorna bakom denna barnby i Pune och totalt finns det tre SOS bya i hela området som jag befinner mig i. Barnen där har det bra, och på någe vis kan jag tänka att de har haft tur som fått komma dit. Jämfört med den andel barn som är i behov av en familj och en dräglig uppväxt är det bara ett fåtal bart som får denna möjlighet. 

Ett gäng grabbar var ivriga på att fota så jag gav dom kameran..





ganska nöjd med resultatet. Killen på bilden är nog en framtida fotofraf.
Nu funkar inte uppladdningen så jag kan inte visa mer bilder, men jag har sjukligt många kan jag lova =)

Blandade känslor från dagens besök på ett hem för flickor som av blandade anledningar inte har en familj. Det är inte mycket tid för att smälta saker och ting här nere, allt går i hundra, så idag tror jag bara att de blir dessa rader.

Jag saknar hemma ibland när jag stannar upp och känner efter, tänker efter. Men jag är så glad över mig själv att jag åkte. Det är en enorm chans att få uppleva och komma nära människor som man annars eventuellt bara skulle stöta på i någon bok.