High on Mumbai

Inte många krafter kvar,fem dagar i Mumbai har kört slut på mej. Vi kom till baka till Thane igår eftermiddag, tva dagar till på TippTopp, en liten REBT kurs och sen hem till Pune igen. Ska bli skönt faktist, tar som sagt på krafterna att fara runt såhär. vet inte om jag skrev det men att åka tåg i detta land är en erfarenhet i sig. Det är packat med människor, trångt och svettigt, gubbar som mer än gärna trycker sig lite extra mot än i ett tåg som rullar jäkligt sakta fram. Vi bokade ac, var till en början jäkligt nöjda tills vi såg att acn var i form av några segt snurrande fläktar i taket. Man överlever men trevligare resor har man ju upplevt.
Mumbai var..  grymt. Vet inte om det är rätta ordet, när vi kom dit fick jag iaf nån slags gick, ett härligt rus som jag gick på första dagarna. över exalterad, ni vet. man vill göra, se och uppleva allt på en och samma gång. En stooor stad proppad med massa restauranger, shopping, blandat folk, coola byggnader och massa att göra. Det är först nu när jag är tillbaka i Thane, på hotellrummet å har några minuter för mig själv till övers som jag har tid att tänka igenom alla intryck.
Vi besökte asiens största slumm, det var det bästa med hela mini trippen, tätt därefter på andra platsen kommer shoppingen =)
Älskar när man har målat upp en föreställning om hur någonting kommer att vara, typ i ett försök för att förbereda sig känslomässigt inför någonting, en föreställning som sen visar sig vara någonting helt annat!
Jag trodde att det skulle vara en kämpig upplevelse att besöka slummen, en tung dag. Istället lämnade jag området och åkte där ifrån rätt nöjd, hade en ok kännsla, en ganska bra sådan.
Över hälften av all Mumbais befolkning beräknas bo i slumm, 55%, sammanlagt finns 2000 olika slumm runt om i stan, både stora och små. I deet som jag besökte lever 1000 000 människor, som man vet om, men uppskattningsvis ca 2000 000, jäkligt tätt packat. De lever som i ett litet samhälle. Det finns nästan allt, skolor (ca 85% av barnen gick i skola), sjukvård, frisörer, affärer, bank, torg, ja massa annat, allt som finns i ett samhälle. Många var stolta över att bo där. ganska dyrt var detatt hyra hus där, i indiska mått mätta, dyrt att köpa med. en kille han jobbade inne i stan och hade bra lön, men valde ändå att bo kvar. Klart man inte ska försköna bilden av slumm, låter som om jag gör det. 1 % av hushållen hade egen toa, resten delade toalett, ca 75 pers på en toa.  Svårigheter med malaria och alkohol. det jag tyckte var häftigt att se mitt i allt skräp och smutts var hur organiserat allt var. I slummen sker massvis av återvinning, av metaller och plast mm. det tillverkas även mycket nytt av det som återvunnits, jäkligt organiserat var det.
Jag har så mycket att skriva om det, går inte att få ner i en rättvis text här på bloggen. Har tyvärr inte tagit kort inne heller. Etiska skäl ni vet, men däremot knäppte jag några utanför. Har var inne i mindre slumm också som jag har knäppt lite bilder ifrån, ska slänga upp lite senare, när jag kommer tillbaka till Pune. Att leva i ett slumm jämfört med att leva på gatan verkar vara klart mycket lindrigare iaf.
Kämpar fortfarande med att förhålla mig, hitta ett bra sätt att finna mig i att se, möta alla fattiga på gatan. En kväll var vi ett gäng som bestämde oss för att gå ut och ta en öl. Stämningen, som var på topp till en borjan sjönk pladask ner i marken av att se två barn, ensamma och sovandes bli slagna i huvudet av en äldre man som ville att de skulle flytta på sig. Förmodligen höga på någonting för de vaknade inte av de forsta handflatorna mot huvudet. Var bara att bege sig hem efter att ha brusat upp som bara den, köpt en macka och sett så att de fann en annan plats som de kunde ligga på för natten. Killen kan ha vart kanske 12-15 år, i handen höll han en uppskattningsvis treårig flicka.
Har som sagt njutit av lite shopping också, känner mig som en riktig prutar kung! Vet inte riktigt hur jag har tänkt att få hem allt men det ska nog ordna sig.
Ni hör den knepiga dubbelheten.
Nu ska jag bara ta det lugnt på hotellrummet, jag är ensam för mina rummskamrater har gett sig ut på stan. första gången helt själv på hela resan tror jag, det är njutbart =)
Blir glad när jag läser kommentarer, tack Rebecca och Nadja =) ni andra får gärna också säga hej om ni läser, ger mig ett leende på läpparna nästa gång jag kikar internet!
Kram

Kommentarer
Postat av: Nadja

Jag blir så rörd när jag läser din text, speciellt om killarna som blir slagna och håller en 3 årig flicka i handen. Tänker direkt på Angelina, tänk om de var hon som hade fötts på "fel" ställe.. hemska hemska tanke! Alla stackars barn som inte får vara barn =(



Längtar så tills du kommer hem och har landat bland dina när och kära så att vi kan ses! Kram

2011-02-25 @ 12:42:31
URL: http://sweetladysoul.blogg.se/
Postat av: kusin rebecca

usch, stackars barn! tror det är viktigt att få lite tid för sig själv att reflektera över vad man har sett och upplevt. måste vara många tankar och känslor som kommer fram när man är på en sådan resa som du är på?! kan du inte lägga upp några bilder på vad du har shoppat också? blir lite nyfiken :) kram!!

2011-02-25 @ 18:02:47
Postat av: Emma

Oj, borjade grata nar jag laste detta inlagg :(.

Har ocksa sett hemska saker men inget som slar detta.

Ni verkar anda ha det bra, och njut av er semester. Sjalva har vi fullt program hela dagarna hitills. Kram

2011-02-26 @ 00:44:46
Postat av: malin emelie holm

hej gumman. vad duktig du är på att skriva, och vilken intressant resa du gör. längtar tills ja får hem dig igen, fortsätt skriv som du gör och ta hand om dig nu, ta inga risker. var streeeetsmart :) kramar från malin

2011-02-26 @ 09:53:01
Postat av: Lovisa

Hej Mandiz :) Så häftigt att läsa om dina upplevelser! Jag blir nästan tårögd av vissa saker du skriver... Saknar dig förresten, och vi borde boka in en fika nån gång i år tycker jag!



Puss och kram/Lovisa

2011-02-28 @ 10:14:56
Postat av: Christina Ö Cervera

Åh,Amanda, vilken berättartalang du har. Det är mycket intressant att följa dej och läsa vad du skriver och kolla på korten.

Här fortsätter vintern hålla ett fast grepp om dagarna och det känns lite långt till våren.

Kom på idag att nu är det inte långt kvar innan du är tillbaka.

Saknar dej här och ser fram emot att träffa dej och höra dej berätta om dina upplevelser. Alla foton ska också bli spännande att se.

Må så gott så länge så ses vi snart!

En stor bamsekram från mej!

2011-03-01 @ 20:02:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0