sigridamandakristinaekstrom

Nu jag jag landat. En lång flygresa, en äventyrlig bussresa, en kallvattensduch och en nap senare sitter jag nu här på en solig balkong i Indien och skriver. Det är bara jag och de fyra kvinnor som är anstälda för att sköta mat och städning i vår lägenhet som är uppe. Det känns lite smått skumt att ha folk som ska göra de vardagliga sysslorna åt en som man annars är så van att sköta själv.

Undertiden jag satt på flyget påväg hit började jag förstå att jag ska vara borta i tre månader och att det är ganska lång tid. Dessutom kände jag för första gången att "shit amanda, nu är du ensam", det är någonting som jag inte har kännt på,,, jag vet inte hur länge. Denna resa kommer att bli nyttigt för mig. Jag är ju inte ensam, jag är tillsammans med 18 andra supertrevliga människor som jag ser så mycket fram emot att lära känna bättre. Och det är jag övertygad om att vi kommer att göra inte minst på grund utav hur vi bor. Jag ska lägga upp bilder på lägenheten och på området vi bor i inom kort.

För er som inte vet vad det är jag ska göra så ska jag göra min socionompraktik här i Indien i ett projekt som heter Swindia. Jag är just nu i Pune och det är här vi kommer att bo den mesta tiden i Indien men vi kommer även att resa runt lite och hinna med en två veckors semester =)

Jag bloggar för min egen och mina nära och käras skull, men även för andra nyfikna skälar som är sugna på att förlja mitt äventyr. Jag kommer att uppdatera så ofta jag kan, ibland bara några rader och ibland längre inlägg. Jag ska även försöka ladda upp lite bilder. Upptäckte nyss att jag kommer åt ett nätverk, fast bara med en mycket svag uppkoppling och åtkomst eller vad det nu heter.

Det är nog svårt att förstå hur det ser ut här nere. Jag trodde att jag hade förberett mig någorlunda på att folk kommer att leva uner hemska förhållanden, det kommer att vara smutsigt och fattigt och jag kommer att se och uppleva saker som jag aldrig tidigare sett eller upplevt. När vi hade stigit av flyget och letat oss ut från flygplatsen för att finna killen med Swindia skylten som skulle köra oss till Pune, ett par timmar iväg från Mumbai så vart vi blåsta direkt. Med vår kille som skulle hämta oss kom det fem andra män som lastade upp vårt bagage på vagnar och förde iväg de mot bussen som var parkerad i någe skumt område en bit ifrån, säkert bara för att de skulle kunna kräva pengar från oss, vilket de självklart även gjorde. Väl på bussen passerade vi slumområderna i utkanten av Mumbai. Det var tidigt på morgonen och barnen var påväg till skolan i sina skoluniformer, kor gick längst med den tunga trafiken som for fram i ett galet tempo. Det är väldigt smutsigt och längst med slummen och vägarna eldade folk brasor och plockade skräp Jag tror att vi alla upplevde några nära dödenupplevelser under bussförden, och om jag inte trodde att vi skulle köra ihjäl oss så trodde jag att vi skulle köra ihjäl någon annan. folk korsade fyrfiliga vägar som óm de inte hade gjort annat och flera tvärnitar i hög hastighet gjorde så att hjärtat sattes i halsgropen ett antal gånger under färden.

Men fram kom vi, och det område som vi ska bo i verkar vara av ett lugnare slag, jämfört med det vi såg påvägen hit, då hade jag inte vågat gå utanför dörren ska jag säga.
Nej nu luktar det supergott innifrån köket. Det ska bli spännande att se vad det bjuds på, vegitariskt blir det i varjefall. Det är det som gäller under hela resan har jag förstått. när vi käkar i lägenheten vill säga =)

Jag saknar er där hemma! Jag skriver snart igen. Hoppas att ni som vill läsa hittar hit!