=)

Har hittat ett berg bakom vår lägenhet, perfekt om man vill komma bort från all trafik och få lite friskare luft, slipper trängas med människor också vilket kan vara en välbehövlig break här nere. Det är grym utsikt där uppifrån.






Denna vecka ska vi tillbringa på ett behandlingshem för missbrukare. Efter förra veckans besök på olika organisationer, med ganska så basic men ändå väldigt behövligt socialt arbete så kände jag att jag kom till detta behandlingshem i tron om att det skulle vara något i stil med vad vi sett hittils. Men jag fick en riktig knäpp på näsan och fick skämmas lite för mina fördommar och för att man är så snabb på att bilda sig uppfattningar.

Hemmet är känt som det tredje högst rankade stället i Indien för missbrukare. Fler likheter kan man finna i svensk missbruksvård men det finns även annorlunda tankar och ideer bakom denna typ av behandling, så kul!

Fan va skadad man känner sig som bara skriver om det vi gör i veckorna. Jag gör ju såklart andra saker om dagarna med. bara att man inte kan skriva om allt. sitter ofta på kvällarna å tänker vad man gjort idag och ibland är det fasen svårt att komma ihåg för det händer så sjukt mycket hela tiden.

Idag har jag hunnit med lite shopping. det finns så himmla mycket fina smycken här nere, vill köpa köpa köpa allt. när jag var inne i en affär idag så var det en man som hejdade mig i dörren. han kan utföra reading på folk tydligen. och han bad mig komma tillbaka för att han ville göra en sån på mig. Han sa att det skulle vara enkelt och att det inte skulle ta lång tid på mig, kan kände många energier. blaha blaha! men lite spännande. jag är ju så anti såntdär. Men man kan inte hjälpa att bli lite flumm när man är här. när jag hade gått ut ur butiken hade han fortsatt prata om mig med några vänner som var kvar. Sa att jag hade fallit ner från något träd när jag var liten och att jag behövde lösa det,, haha. Undra vad jag ger ifrån mig för intryck, ett skadat sådant maybe =)
..han sa även att jag var lite ledsen, ska nog gå tillbaka och ta ett snack me han, hitta på sånt skit!

Nu ska jag tillbaka till lägenheten. Fler svenskar i kö som vill åt nätet, jäkligt trångt litet cafee det här.
 
Kraam


avslut

Nu är andra veckan här nere i Indien avklarad. Vi avslutade med ett fjasko, för att tacka av studenterna som vi tillbringat hela veckan tillsammans med så bjöd vi på ett pinsamt, flummigt och mindte planerat framträdande om sverige och alla våra högtider. Vi tyckte nog att vi hade vart ganska så kreativa enda tills vi såg vad de indiska studenterna hade att bjuda på. Jag kan säga att det var tur att vi var först upp. de visade upp traditionella dräkter från alla Indiens områden, traditionella danser samt livemusik och mimik teater.

Tiden här går snabbt och jag kan inte fatta att det redan har gått två veckor. Vi börjar redan planera inför semestern som är om en månad. Jag har en bra rutt i kikarn, ska berätta om mina reseplaner senare.

Starkaste intrycken denna vecka har vart från stället som jag besökte i fredags. Jag var på ett hem för barn med HIV. Det var absolut inte sista gången jag satte min fot där. Stället saknar resurser, precis som många andra organisationer som arbetar med utsatta barn här nere. 50 barn sover, äter och går i skolan i en och samma byggnad belägen ute på landsbyggden, där lever de hela sitt liv isolerade ifrån samhället, utan familj eller släktingar. Det råder stor okunskap om HIV och aids i samhället, vanliga skolor vill inte ta emot dessa barn. Ända gången de är utanför området är när de en gång i månaden förhoppningsvis, om det finns pengar, gör utflykter av olika slag. Det finns behov och det finns planer på att bygga ut så att de kan ta emot ytteligare 50 barn men just nu måste pengar in. Omvårdnadskostnaderna för dessa bar är dyra och staten står endast för en femtedel av alla nödvändiga kostader, resten är bidrag och donationer.





Magen har faktist klarat sig fint hittils och det är jag jäkligt glad över! För er som oroat er =)
och innan jag avslutar så vill jag bara säga att alla där hemma kan känna sig trygg, för killen nedan är han som vaktar vår grind..


med skitiga fötterna i vädret..

Sitter jag på balkongen, nyss klämt ännu ett mål indisk mat. All mat här har samma speciella eftersmak, som jag har börjat tröttna en aning på. Nu börjar det mörkna och jag kan se sånna där flyghundar flyga runt över taken, dom är rätt läbbiga, som fladdermöss typ, fast större. Jag är svettig efter att ha spelat fotboll på SOS Balgram i heltäckande kläder, bara armar men ändå.

Klart bra dag, men jag längtar tills vi börjar att stanna längre på organisationerna, denna vecka består av endagsbesök för att skaffa oss någon slags överblick. Men kanske åker jag tillbaka dit någon dag, eller kanske någon vecka efter praktiken, vi var välkommna att volontära när vi ville. 

Sverige är en av de största donatorna bakom denna barnby i Pune och totalt finns det tre SOS bya i hela området som jag befinner mig i. Barnen där har det bra, och på någe vis kan jag tänka att de har haft tur som fått komma dit. Jämfört med den andel barn som är i behov av en familj och en dräglig uppväxt är det bara ett fåtal bart som får denna möjlighet. 

Ett gäng grabbar var ivriga på att fota så jag gav dom kameran..





ganska nöjd med resultatet. Killen på bilden är nog en framtida fotofraf.
Nu funkar inte uppladdningen så jag kan inte visa mer bilder, men jag har sjukligt många kan jag lova =)


Observation home

Blandade känslor från dagens besök på ett hem för flickor som av blandade anledningar inte har en familj. Det är inte mycket tid för att smälta saker och ting här nere, allt går i hundra, så idag tror jag bara att de blir dessa rader.

Jag saknar hemma ibland när jag stannar upp och känner efter, tänker efter. Men jag är så glad över mig själv att jag åkte. Det är en enorm chans att få uppleva och komma nära människor som man annars eventuellt bara skulle stöta på i någon bok. 


Ojoj

Vilken dagar, nu har det verkligen börjat. Vi fick ett underbart välkommnande från univeristetet och deras motsvarighet till socionomprogrammet som vi ska tillbringa hela veckan tillsammans med. Dagarn har bestått av sjukt intressanta, vänliga, spännande människor och möten. Igår eftermiddag och kväll spenderade vi tiden hemma hos en av studenterna och hans familj samt hos en av lärarna som undervisar socialt arbete.





Idag har vi åkt flera timmar med buss för att se ett gott exempel på en by som har lyckats ta sig från att vara en destuktiv liten fattig by till att bli en självförsörjande härligt by full av glada människor. Vi fick träffa den näst intill helige mannen som blivit uppmärksammad och prisad världen över för sitt speciella koncept. tyvär var han tyst nu och skulle vara så i tre månader.. så vi kunde bara ta ett kort på han =)





Godnatt, imorrn väntar ännu en lång dag!


.

Sjukt knepig stavning ser jag nu med det bjussar jag pa, jag har inte tid for att tanka sa mycket pa hur jag skriver. Hoppas ni inte stor er allt for mycket! :)


En snabb tredagars uppdatering

Full rulle hela dagarna, tiden går så snabbt och det är inte mycket tid över för att uppdatera. Men kul har jag hela tiden, och allting är fortafarande lika intressant och spännande.
I tosdags fick vi påfyllning av yttligare kloka ord från vår handledare som senare följas av yttligare springande på marknader efter accepterade kläder till praktiken. Man märker en klar skillnad gällande stirrande blickar beroende på klädsel. De nya fynden tvättade vi senare på kvällen, vi gissade på att de var lite smutsiga och att de kanske skulle färga av sig en del.. men titta....

I lördags fann vi att grymt ställe som hädan efter kommer att bli mitt lilla krypundan. Vi har letat förgäves efter badställen som jag skrev tidigare, men tillslut igår fick jag mig ett dopp i en pool. Gissa om jag var glad. På ett av Punes finaste hotell, hotell Le Maridine med fem stjärnor där bla kändisar som Angelina och Brad har bott, inte vilken pool som helst med andra ord. Där blev vi uppassade som om vi vore någonting annat än fattiga studenter. De tod kanske fem män som flyttade solstolarna åt oss, sprang och hämtade vatten, kom med iskalla handdukar för att lägga på pannan mm. Det fanns dessutom god mat och riktiga duschar där =)

Under hoteller finns en nattklubb, Scream. Vi testade den senare på kvällen för att se hur indierna festade loss. Grym kväll. Det var som taget ur en bollywood scen. Alla dansade med alla och vi lärde oss de hippaste nya indiska moves.

Det finns inte många nattklubbar här i staden. Inte pubbar heller för den delen. Nästan allt stänger 24:00 men ett fåtal har öppet till 01:00.Ooch då kan jag lova att det var tomt på gatorna. Det är inte så vanligt med alkohol heller, går inte att få tag i i varje hörn om jag säger så. Ganska dyrt också för den delen, men det smaka!

Idag har jag spenderat yttligare en dag vid poolen för att ladda batterierna inför morgondagen. Då drar nämligen praktiken igång på riktigt! det känns sjukt att uppleva de stark kontraster som finns här. Tittade vi ner från lyxhotelles poolterrass kunde man dels se alla lyxbilar som stod parkerade utanför och vred man lite på huvudet till vänster så såg man skjulen. Påväg till nattklubben igår drogs stämningen ner lite när det låg människor uppradade på trotoarerna, överteckta mer lakan för att sova.


jag börjar komma in i det,, sakta men säkert.

Det finns ingen direkt tid här nere, något som jag börjar komma in. En skolbuss kulle komma för att hämta upp oss 09:45 imorse, och efter 50 min kom skolbussen. Något frustrerande kan man tycka. Ingen big deal för varken busschauffören eller vår handledare som också fick vänta på hela det försenade gänget. vi har blivit tipsade att ta tillvara på tiden som vi väntar och att inte bli frustrerade. Vi har fått veta att det inte är sista gången som vi kommer spendera vår tid väntandes här i Indien. De kallar det för "isch time", vi börjar 10isch = ca 10.

     
väntande....


Lakshmi, vår handledare, frågade idag om vi var nöjda med mängden mat, kryddningen och liknande i lägenheten. Vi svarade att allt var bra men att det var ganska mycket mat och varje dag har vi fått mat över. hon sa då att antingen så kunde vi skänka den till byggarbetarnas familjer såm bor i skjul i närheten av vår lägenhet eller ge de till kvinnorna som lagar maten. När hon sa det så skämdes jag väldigt mycket, jag kände mig som en väldigt dum människa. att jag inte hade kunnat tänka ut en så enkel sak själv och att jag har kunnat stå och slänga mat.
Direkt när vi kom tillbaka till lägenheten la vi gårdagens mat i i påsar och gick för att ge de till en familj med många barn som blevv minst sagt tacksamma. Hädan efter åker ingen mat i sopporna!

Det finns en del tiggare här i stan men det var faktist inte så mycket tiggeri som jag tänkte. Men idag råkade jag ut för en kvinna som blev väldigt närgången och förföljde oss en bra bit. det är inte kul att se dem i ögonen när de pekar på sin mun för att de vill ha mat. Jag försöker att ha frukt eller liknande med mig i väskan för att kunna ge det. Inga pengar,

Det finns inte gott om pooler i denna heta stad, vi har letat idag. Vi splittade oss, vi hittade, MEN om de inte var öppna på konstiga tider, exempelvis kvällar, eller hade begränsad 45 minuters badtid så var man tvungen att bära någon speciell täckande baddräkt och badmössa som kvinna. Tror att vi måste leta upp hotell om vi vill få lite bad och sol.

Bruna blir vi inte, och snoret är svart när man snyter sig. Undra vad det är som hindrar solen för att nå min lilla näsa?,,

Jag vet att jag skriver långa inlägg och att jag stavar som en kratta men jag vill kunna gå tillbaka och läsa senare. Jag tycker även att bloggandet är ett skönt sätt att låta dagens händelser sjunka in. Kommer inte att ha min mobiltelefon på, har skaffat ett indiskt nr idag. +918007854166, så ni vet.

Nu ska jag och en anna tjej, Suada, städa toaletten. Toalettstädningen är nämligen den enda uppgift vi måste sköta själva. Därför delade vi upp veckorna och jag var snabb med att roffa åt mig första veckan. Nice att ha det gjort innan folk börjar bli ruttna i magen, moahaha!



bilder...

Sjukt slut i huvidet, fullspäckat schema från tidig morgon till kväll. därför tänker jag låta lite bilder få tala.



Dessa bilder är från lägenheten där vi bor


Frulle i solen =)


Besök på skola som vår handledare har grundat för att se barnen fira indiens nationaldag iförda traditionella indiska kläder.





Bilder från dagens guidning. Mycket trafik, människor och shopping.
Har vart på marknad å lärt mig pruta. Priserna här nere är helt ofattbara, helt sjuka.

Godnatt =)


Inget internet i lagenheten langre...

Den som vi snyltade internet ifran maste ha upptackt oss. Internet fungerar inte langre sa jag trallade glatt ivag till ett internetcafee som ligger en liten bit ifan var lagenhet. Tyvarr blir det inga bilder idag eftersom det da blir lite extra krangel att overfora. Men det fixar jag nu nan dag i veckan.

Idag har vi blivit visade staden av studenter. Min guide, som jag delade med Kia, en kompis, holl oss i handen och larde oss att ta oss over vagen sa att jag inte behover vara radd att bli overkord, hon berattade ocksa att alla som korde i indien har ett korkort, fast det vet jag inte om jag ska tro riktigt, men sattet dom kor pa verkar iaf funka har nere. 
Hon larde oss ocksa en massa andra bra saker som kan vara vart att veta, bla hur man tar en richas (vet inte hur det stavas men det ar som en taxi, vast i annan variant), vart all shopping finns, narmsta sjukhus, bank och apotek mm.  
Jag har aven fattat hur stor stad Pune ar. Man kan tycka att jag skulle ha fattat det av att lasa att det ar ca 6 miljoner invanare som bor har, men inte.
Det ar en stad dar manniskor trangs ihop pa en valdigt liten uta och det marks nar man borjar ta sig utanfor vart lilla omrade som ar relativt litet och trygt, guiden sa att detta var ett av de rikaste omradena i Pune. Jag vet inte om jag vill se de fattigaste, vi har ju akt forbi flera fattiga omraden idag nar vi blivit guidade med vi har aldrig stannat till.

En annan sak man forstor nar man ar utanfor Sverige ar hur litet och okant Sverige ar for manga ute i varlden. Det forstod jag nar min guide pekade pa bananer applen och apelsiner for att beratta vad det var. Hon visade aven en soffa, sa att man kunde sitta och att det var kuddar som var i soffan :) Hon undrade om Sverige var ett utvecklat land och jag svarade och forsokte forklara so gott jag kunde hur Sverige ar uppbyggt, men jag tror att det ar svart att forsta, hon sag valdigt fragande ut stundtals. Tva helt skilda vardar kanns det som ibland, men nar man skrattade och fann saker som man kunde prata om sa krymte varlden plotsligt igen.

Imorgon vantar Indiens sjalvstandighetsdag, vilket verkar vara valdigt stort har. Vi ska forts till en skola for att ta del av traditionella cermonier ikladda traditionella klader som vi inhandlat idag. Sedan vantar annu fler tips fran vara guider. Jag skulle vilja lara mig att hitta lite battre runt har. Men jag tror det kommer med tidern.

Grymt billigt shopping har nere, maste hajda mig lite. kikat runt lite pa systemkamera, du far en bra systemkamera fran kanda bra marken for ca 2000 svenska.

Kul att sa manga kommenterat :)
Skriver snart igen, kram alla.


Jag lever och jag är framme i Indien


Nu jag jag landat. En lång flygresa, en äventyrlig bussresa, en kallvattensduch och en nap senare sitter jag nu här på en solig balkong i Indien och skriver. Det är bara jag och de fyra kvinnor som är anstälda för att sköta mat och städning i vår lägenhet som är uppe. Det känns lite smått skumt att ha folk som ska göra de vardagliga sysslorna åt en som man annars är så van att sköta själv.

Undertiden jag satt på flyget påväg hit började jag förstå att jag ska vara borta i tre månader och att det är ganska lång tid. Dessutom kände jag för första gången att "shit amanda, nu är du ensam", det är någonting som jag inte har kännt på,,, jag vet inte hur länge. Denna resa kommer att bli nyttigt för mig. Jag är ju inte ensam, jag är tillsammans med 18 andra supertrevliga människor som jag ser så mycket fram emot att lära känna bättre. Och det är jag övertygad om att vi kommer att göra inte minst på grund utav hur vi bor. Jag ska lägga upp bilder på lägenheten och på området vi bor i inom kort.

För er som inte vet vad det är jag ska göra så ska jag göra min socionompraktik här i Indien i ett projekt som heter Swindia. Jag är just nu i Pune och det är här vi kommer att bo den mesta tiden i Indien men vi kommer även att resa runt lite och hinna med en två veckors semester =)

Jag bloggar för min egen och mina nära och käras skull, men även för andra nyfikna skälar som är sugna på att förlja mitt äventyr. Jag kommer att uppdatera så ofta jag kan, ibland bara några rader och ibland längre inlägg. Jag ska även försöka ladda upp lite bilder. Upptäckte nyss att jag kommer åt ett nätverk, fast bara med en mycket svag uppkoppling och åtkomst eller vad det nu heter.

Det är nog svårt att förstå hur det ser ut här nere. Jag trodde att jag hade förberett mig någorlunda på att folk kommer att leva uner hemska förhållanden, det kommer att vara smutsigt och fattigt och jag kommer att se och uppleva saker som jag aldrig tidigare sett eller upplevt. När vi hade stigit av flyget och letat oss ut från flygplatsen för att finna killen med Swindia skylten som skulle köra oss till Pune, ett par timmar iväg från Mumbai så vart vi blåsta direkt. Med vår kille som skulle hämta oss kom det fem andra män som lastade upp vårt bagage på vagnar och förde iväg de mot bussen som var parkerad i någe skumt område en bit ifrån, säkert bara för att de skulle kunna kräva pengar från oss, vilket de självklart även gjorde. Väl på bussen passerade vi slumområderna i utkanten av Mumbai. Det var tidigt på morgonen och barnen var påväg till skolan i sina skoluniformer, kor gick längst med den tunga trafiken som for fram i ett galet tempo. Det är väldigt smutsigt och längst med slummen och vägarna eldade folk brasor och plockade skräp Jag tror att vi alla upplevde några nära dödenupplevelser under bussförden, och om jag inte trodde att vi skulle köra ihjäl oss så trodde jag att vi skulle köra ihjäl någon annan. folk korsade fyrfiliga vägar som óm de inte hade gjort annat och flera tvärnitar i hög hastighet gjorde så att hjärtat sattes i halsgropen ett antal gånger under färden.

Men fram kom vi, och det område som vi ska bo i verkar vara av ett lugnare slag, jämfört med det vi såg påvägen hit, då hade jag inte vågat gå utanför dörren ska jag säga.
Nej nu luktar det supergott innifrån köket. Det ska bli spännande att se vad det bjuds på, vegitariskt blir det i varjefall. Det är det som gäller under hela resan har jag förstått. när vi käkar i lägenheten vill säga =)

Jag saknar er där hemma! Jag skriver snart igen. Hoppas att ni som vill läsa hittar hit!


Välkommen till min nya blogg!


Nyare inlägg
RSS 2.0