sigridamandakristinaekstrom

För sista gången har jag nu kommit tillbaka till Pune efter den sista resan här i Indien, iaf för denna gång. Alltid lika skönt att komma hit tycker jag. Hyderabad har vart härligt, ännu en ny sida av Indien. Riktigt stooor stad, 10 miljoner invånare. Värsta mixen av människor och religioner, häftigt att se. Har lärt mig grymt mycket om alla möjliga religioner och lite till. Vart runt och kollat på div religiösa, heliga och spirituella platser.

Kom fram imorse och drog direkt till poolen för att lapa lite sol. Just nu känner jag mig bara stressad. Jag har massor med saker kvar jag vill göra innan jag kommer hem samtidigt som det pirrar i hela magen inför hemresan. Jag har massa tråk rapporter kvar att skriva innan tisdag som är sista dagen på praktiken. Det känns så tråkigt på någe vis att det är så många saker som det är sista gången för de här dagarna. Men jag är sjukligt nöjd med hela den här resan. Jag är så glad för allt som jag har fått möjlighet att göra och se. Jag är glad för alla nya och härliga människor som jag har lärt känna och jag är så nöjd med mig själv och min egen utveckling..

Jag ska försöka knyta ihop allt jag har vart med om på ett bra sätt dom här dagarna =)

Snart sitter jag på planet hem och jag kan inte fatta det riktigt, ska bli så kul att se alla igen. Ett tag kändes det som om jag aldrig skulle komma hem, samtidigt som tiden har gått så himmla snabbt (som jag säker skrivit hundratals gånger förut)
KRAAAM!


Bajs på spåren


Kärleksparet delar på sötsaker efter en födelsedagsmiddag



Hamburgerlunch utanför en moske, kvinnor fick inte gå in.

Har tyvär inga mer bilder å bjuu på, kameran dog medan jag laddade in i datan.

Just nu målar jag mig igenom två dagar, jag håller på å lär mig lite mer om art therapy. Jag är grymt nyfiken på andvändningen av detta i socialt arbete och skulle lätt vilja lära mig mer om det, visar sig i framtiden om det blir så.
Imorrn direkt efter kursen avslutas så återförenas jag och TÅG för sista gången här i Indien. Jag ska ju hem också, men jag ser det som en resa. Vi blir borta i en vecka så ingen data med tror jag inte. Jag har förhoppningar på en intressant vecka, vi ska lära oss mycket om religioner och konfliktlösning mm. Får väll skriva en radda sen när jag kommer hem. Detta är det sista, mina vännor, som jag gör i Indien. Sen när jag kommer hem på söndagen nästa vecka så har jag bara några dagar av poolslappande, avslutningsmiddagar och avsked kvar. Sen är jag HEMMA, jag längtar så. Samtidigt är det skrämmande hur fort tiden har gått. Bla bla bla, jag måste hem å packa. Ser inte fram mot värmen, det ska tydligen vara ännu varmare där eftersom det ligger längre in i landet samtidigt som det blir att täcka sig ännu mer med tanke på att det tydligen är som en islamistisk liten "fristad" som Pakistan en gång i tiden ville ha.

Vad vore en Indien resa utan lite flum?! Därför har jag ägnat mig åt Reiki de senaste två dagarna. Närmare bestämt har jag sovit mig igenom två förmiddagar, samtidigt som vi har försökt oss på den konstigare andningsövningen efter den andra samtidigt som man ska slappna av. Avslappnad har jag kanske vart (sömnig), det kan jag inte säga någonting om, men priset för att sova bort halva dagen har nog aldrig vart så dyrt, 1500 Rs för två förmiddagstupplurer!
Under Eftermiddagarna har vi placeras svettiga handflator på oss själva och på varandra i försöket att både känna och se olika energiflöden. Jag har verkligen försökt mitt bästa i att vara open minded och att starta dagarna med en tom thekopp, men trots mina alla försök har jag varken sett eller känt någe energiflöde. Möjligtvis har jag kännt mig lite yr imellanåt men jag är säker på att det hade med min ganska så tomma mage, men läraren fortsatte tjata om att jag kände min obalanserade energi i kroppen.
Tror verkligen att man måste gå in för reiki till fullo och verkligen TRO, om det ska funka. För mig har det vart en skön avslappning och ganska så kul. Svårt att hålla sig ibland, roligaste ställningen vi intog idag var som en sittande hund. Tänk en knäna mellan händerna, lätt svank, tungan hängandes avslappnad så långt ut den bara når, och lägg på ett hårt främtande i olika tackter på det, hela gruppen samtidigt. Lite upprepande mantran på detta och någon som hummar CLEANSE, PURIFY, HEEL, PROTECT, lite lätt dolda kameran feeling =)

Kul att prova på men inget för Amanda.
Jag har inte uppnått det spirituella stadiet ännu, men det gör inget, det tar flera år för många att nå det sa min master till mig.

Har inte många roliga uppdateringar, vet inte varför jag skriver =) Vi skulle som jag tror att jag skrev ha haft en liten tvådagars kurs måndag och tisdag som blev inställd. Det betyder ledighet men det betyder också att det är sista ledigheten fram tills det är två dagar innan hemfärd eftersom vi får klämma in minikursen senare. Det kommer att bli ett tight och stressigt schema nu from ons, bara att köra på.

Jag vart röd som en kräfta vid poolen igår, jag kunde inte ligga vid någon pool idag så jag har bara lallat runt på Punes gator tillsammans med Emma som vart lika röd som jag =)

Aloe vera har vart min bäste vän hela dagen lång





Jag bjuder också på två klantbilder, jag tappade ut hela vår frukost youghurt, den lyckades dock landa åt rätt håll. Det roligaste är att jag gjorde en repris idag. Denna gång med en smoothie inne på The body shop, jag lyckades inte fånga denna händelse på bild och tur var väll aknske det för jag log inte lika mycket då =)

Dessa härliga ingredienser har jag toppat gårdagen och denna dag med. Igår spelade Indien worldcup i cricket, och de vann. Ni kan tänka er vilken folkfest! Vi började gårdagskvällen med käk på Hardrock där vi även hoppade runt och gapade lite tilsammans med alla galna indier som firade vinsten. Sedan tog vi oss till ett ställe cirkus 10 min därifrån men som pga fullproppade gator istället tog 45 minuter att ta sig till. Det var en helgalen kväll, hade sjukligt kul. Idag har vi vart lediga och jag har passat på att jobba på brännan och nu sitter jag lite lätt rödbränd och sippar lite cola light =) Helskön dag. Imorrn skulle vi ha påbörjat en art theraphy kurs men kursledaren hae åkt på magsjuka så vi får morgondagen off också, too bad. Sjukt att nästan tänka att det var lite skönt att det hände, jag är verkligen slut i huvudet så det är en välbehövlig extra leig dag.

Jag kände mig fin i mitt ny inshoppade linne, dock ingen lyckad kortkväll =/

MMh, vi har härliga dagar nu, praktiken på super intressant och sådär lagom kort så att man hinner med massa annat kul om dagarna, sånt är inte fel! JAg snorar mig dock igenom hela dagarna, inte kul i värmen. Jag tröstar mig men långa fikastunder, benvaxning, pedikyr och lite shopping. Idag valde jag ut tyger till två klänningar som jag lämnat in för uppsyning. Resultatet återstår att se, vi bor ju inte direkt i en turist stad och skräddarna vi hittade syr typ bara indiska kläder så det tog ett bra tag innan vi var överens om hur klänningarna skulle se ut. Hehe, spännande, kan bli hur bra som helst eller en big flopp, its India =)

Börjar sakta förbereda mig för hemfärd nu, hjärnan ställer lite smått in sig på Sverige. Det jag längtar mest efter förutom personer är: den rena luften, att få slippa svettas och känna sig fräsch, god mat som bara kan intagas i sverige, goda drinkar och vin, min underbara säng, kläder som inte är indiska, utekväll hemma, spotify, snabbare internet, en stabilare mage, skogspromenader, godis, jaa, listan kan göras lång. MEn som sagt är det mest personer som är saknade, de andra bekvämligheterna har jag börjat sakna nu på senare tid. Mycket som bara finns att avnjuta i Sverige. Får passa på att ägna de sista tre veckorna här till sånt som bara kan avnjutas i Indien. 
Kram kram

 

Från det enda till det andra kastas vi. Idag är vi tillbaka i redlight, vart en tuff dag och jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Men jag känner att jag måste ägna ett inlägg till att berätta lite tribel resan.

Förväntningarna var höga, både på mig själv och på stamen vi skulle besöka, jag hade väll föreställt mig som värsta äventyrliga överlevaren i vildmarken som jagade sin middag och borstade tänderna med pinnar.

När vi väl, efter allt resande kom fram till byn så kom min första besvikelse, det låg inte alls så långt ifrån civilisationen som jag hade tänkt mig och jag hade fortfarande full mottagning på mobilen. Husen såg inte heller ut riktigt som jag hade tänkt mig, det fanns en del asfalterade vägar som dessutom hade skyltar och på vägarna kunde man se en och annan motorcykel komma åkandes. Det här är ju ingen jäkla vildmark tänkte jag. Dock vägdes mina små besvikelser snabbt upp av att befolkningen fortfarande använde sig av torkat kobajs för att bygga husen, de hämtade vatten ut brunnar som de sedan var tvugna att koka och de använde floden till allt vad heter tvätt och dusch. Inte heller sov de i sängar utan de låg direkt på golvet på ett tygstycke.

Det var spännande och vi fick vara med om många annorlunda upplevelser, som till exempel det här med toabesök. För dom vad det en kollektiv aktivitet, det var väldigt svårt för dem att förstå varför man inte ville gå på toaplattan mitt utanför huset brevid vägen framför alla människor, de tyckte nog att vi var konstiga som sprang iväg ut på åkern och bad om att få lite space.


Toaplattan, precis intill en väg och huset. Används även som diskstation och för rengöring av fötter =)


MEN vi överlevde, såklart. Men jag har fortfarande svårt att tänka att de lever hela sitt liv sådär. För oss är det bara en spännande upplevelse att få prova på någonting som är så långt ifrån vår vardag som man nästan kan föreställa sig. För dom är det livet. Det gäller att se det fina i det och att tänka på hur mycket bekvämligheter vi har skaffat oss i vårt samhälle som igentligen inte är nödvändigt för att överleva men som gör vardagen så himmla mycket härligare, i mina ögon!


Ser ni korgen i vänstra hörnet. Där under låg en höna med alla hennes små kycklingar och sussade precis intill mitt huvud.,

Tillbaka igen efter varan lilla vistelse i tribe byn. Vi har rest hela dagen och ar just nu pa jakt efter nagonting att ata till kvallsmat, pa vagen droppar vi in en snabbis for att kika mail mm pa internetcafeet. Ska tanka in lite bilder och skriva om trippen imorgon :)

Indierna ar just nu helt galna ute pa gatorna, det ar viktig cricketmatch pa g, tror man kan typ jamfora med de liv vi svenskar for under typ em och multiplicera det med 10. Later som de vunnit men jag vet inte, ska ut a kika!

Hejhej

Det är med en skräckblandad förtjusning jag nu inser att det är mindre än fyra veckor tills det är dags för hemfärd. Visst längtar jag hem, speciellt nu när man vart borta så länge och hemfärden är inom sikte. Men jag försöker verkligen ta tillvara på var enda minut här nere, jag vill inte slösa tiden på att längta hem så jag försöker verkligen njuta av sista tiden nu, njuta så som jag gjort hela resan hittills.

Denna vecka har vart härlig, och jag har träffat massa intressanta människor och organisationer som gör ett hästjobb. Igår var vi på ett HIV hem och dagen tillbringades på en skola för barn som inte har föräldrar som har råd att ha sina barn i skolan. personalen har sån jäkla passion för de arbete som de utför och de inspirerar något så enormt! 

De ger stora intryck dessa barn, fasen vad glad man känner sig efter att ha träffat dem, lekt och prata med dem. Finns det något finare än att se barn lyckliga!




Imorrn Redlight första gången. Blir mer sen nästa vecka. Vi ska till en sönhetssalong, låter knäppt men jag ska skriva mer om den imorrn när vi vart där. 

Förutom praktiken så tränar jag på. Vi har också hunnit med lite annat som bio, färgfestival, födelsedagsfirande och massa mys på kvällarna.

Nedan ser ni en pigg tjej, såhär känner jag mig varje kväll innan jag intar ryggläge på min madrass =)

Ciaoo!

Det är 40 grader varmt här nu, och jag vet inte om det är så mycket att vara avis på. Det är sjukligt torrt och soligt och man vill inget annat än att flämta vid en pool el liknane. Men nej, iställer arbetar vi på hårt. Idag slutade vi halv sex fast shemat sa fyra. Ibland kan man inte låta bli att bli lite irriterad på indiernas slappa inställning till. Men vad gör man, biter ihop och svettas lite till! Ska tala om att jag aldrig har svettats så mycket i stillasittande ställning i hela mitt liv. man har seriöst stora blöta fläckar i rumpan, på låren och på ryggen, inte smartaste valet att välja beiga byxor dagen till ära =) Gud vad vi skrattar, jag förstår inte hur man kan svättas så mycket som vi gör.

Jag har dessutom rört ihop schemat, trodde jag hade full koll men jag skyller på värmen. Denna vecka är vi på en kristen NGO som sammarbetar med många stroa organisationer runt om i Pune. vi ska bara vara i Red light en av alla dessa dagar, blir fyra mer senare.

Har kommit igång med att gå nu på kvällarna, riktigt skönt och välbehövlig blåsning av skallen!
Nu jäklar, ska köra hårt nu sista tiden här nere. Vågen visade att jag rasat kilon, peppade mig att loosa några till.

Ikvall drar vi pa semester och jag har en alldeles underbar kannsla i hela kroppen, har aterhamtat mig ganska sa percis lagom i tid. Det ar mitt pa dagen har i Pune, Malin sitter i ett plan pavag ner, jag har just atit pa favvorestaurangen har precis intill internetcafeet. Det ar det indist restaurang, ser inte mycket ut for varlden, ganska sunkig, lite fluger och plaststolar,, men ojoj sa god mat de har!

Ska dra en frappe snart och sen hem och packa det sista med musik i oronen fran dagens mp3 infop!

So happy!

Dagar fyllda med huvudvärk, feber, dålig aptit,, och så lite hemlängtan och plugg i massor på det hela. Inte ska jag klaga, det lät väldigt gnälligt det där. Men bättre har jag mått. Hoppas på att pigga på mig lite tills semestern, det här duger ju inte!

Fredag kväll bär det av, nr till goa för att möta upp malin, kära malin. Jag lägtar så, ska bli underbart med lite semester mitt i såhär. Sen när jag kommer hem är det inte ens fem hela veckor kvar. Knäppt vad tiden har gått fort. 

Saknar Freddy,. 

En skön handledning hade jag igår. Lakshmi, handledaren och hon som håller i projektet är en så himmla inspirerande människa, en stor förebild.
Älskar drivna människor som har en så himmla stor passion för vad de gör. En sån är hon, Himmla skön och avslappnande att prata med, hon har så mycket klokt att komma med!  

Skriver mer imorrn el fre.

Nu knasar sig internet här på cafeet. Jag får unte ut mer bilder och magen börjar kurra. måste ta en paus från datan för att dra å käka!

Mer bilder en annan dag. Här på bilden gjorde vi entre till slummet. Glömde säga att scener från Slumdog millionaire spelats in från detta område.

måste dela med mig av reseplanerna också inför semestern. I stort ska vi, jag Suada och Malin =)=), ta oss från norra Goa ner till Kerala, har kikat ut några stopp på vägen som ska vara grymma. Det kommer att bli toppen!

ChingChing

Nu är jag hemma igen, känns knäppt att det faktist känns lite som hemma, tom madrassen känns ok. Här i Pune börjar man få koll på vart allting finns, man börjar hitta och man kan ta sig lite på egen hand. Och glad blir jag när jag möts av sa fina kommentarer i bloggen =)

Idag blir en riktig tråkdag för min del. Jag har en massa rapporter att skriva som måste in innan vi drar på semester på fredag, sedan ska vi få enskilld handledning i veckan som jag måste förbereda mig för...

Här kommer lite bilder från den lilla minitrippen till Thane och Mumbai, håll tillgodo!

Sitter i hotellreceptionen pa TippTopp Plaza i Thane. En del av Mumbai, som en forort, inte sa mycket tipptopp med det, men det ar iaf ett hotell. Kanns lyxigt att fa sova i en riktig sang och duscha ordentligt. Det blir sista natten har inatt, sa jag ska dra ut pa tiden i sangen narga extra minuter imorgon nar klockan ringer..

Under dessa dagar i Thane har jag inte sett en endaste turist, har stirrar folk annu mer an vad jag har upplevt hittils, de stirrar liksom som om det inte vore fult och stirra, helt normalt, jag har inte vant mig annu. Folk i affarer och pa gatan stannar en och fragar > Snalla, kan inte du och jag ta ett kort, javisst svarar man och vantar pa att de ska ta upp en kamera. men det gor dom inte och tillslut inser man att de vill att jag ska ta kort med min kamera. Efterat tackar det sa mycket och tar i hand och fragar om de kan fa ens mail. jag har borjat byta ut bokstaver i min mejl nu, blir liksom konstigt att sta a forklara eller fraga vad de ska med min mail till. Jag vet inte,

Det ar hemska lukter i denna stad, en jakla mix av dom ocksa till pa kopet. Man har har liksom borjat uppskatta och papeka hogt, med ett stort leende pa lapparna nar mn inte kanner urinaromer. Sa illa ar det.

En markbar okning av manniskor som tigger pa gatan har jag ocksa noterat, och varre lar et bli i overmorgon nar vi ska till Bombay. Imorse nar vi satt i en rikcha pavag till veckans praktik sa en van till mig att han tyckte att det var jobbigt att neka tiggare samtidigt som vi var har for att studera och praktisera socialt arbete. da kom jag pa att jag var ganska klar med vart jag stod i den fragan. Redan fran borjan gav jag ett lofte till mig sjalv om att inte ge pengar till en endaste tiggare. Loftet har jag hallt pa stenhart hela vagen hittills. Har inte skankt en endaste ruper till nagon, sa lange se inte salt nagot eller spelat instrument pa gatan, en anstrangning for att fa ihop pengar. Daremot har jag tagit med en och annan till en affar for att kopa nagonting atbart, men det ar en annan femma. Vissa kan tyck att man ar dum men jag tanker sahar, som jag sa till min van i rikchan., Tank..om man ser skankandet som ett slags stodjande av en manniskas beroende liv pa gatan, eller om man riktar tankarna och fantiserar om vart pengara gar i slutet av dagen eller till vem. att det faktist finns ackelmanniskor som gor folk handikappade for att kunna tjana pengar pa dom pa gatan. dina tion rupier eller vad du nu skanker, gor de en skillnad,. NEJ. Personen kommer att sta dar imorrn med, samma plats, lonlost. finns hur manga som helst av dem.  Det som verkligen forandrar och gor skillnad existerar pa en helt annan niva. Det ar pa denna niva, min van, och andra som laser, som man kan gora verkliga forandringar., lagg energi pa en storre niva istallet for att lindra daligt samvete genom att stodja en beroende manniskas liv pa gatan, beroende av alla som skanker 10 ruper var, som anda inte gor en endaste skillnad. Men visst gor det ont att saga NO till barnet i ruffsigt har pa gatan som pekar pa sin mun och mage for att visa att han vill ha pengar till mat.

Det ar de markbara, sa jakla tydliga klyftorna som ar svarats att hantera har nere. och aven dubbelheten, att veta att man sjalv har det sa sjukt mycket battre stallt an manniskor man moter dagligen. Att man exempelvis gar och langtar till sondagen da man kan ligga a ladda batterierna vid poolen for att orka kommande vecka.

Forovrigt har veckan vart ratt tuff. Statligt mentalsjukhur och ett privatkort foretag for psykiskt sjuka. Vilken skillnad. Mentalsjukhuset fick mig att lamna med hjartat i halsgropen, ordentlig mix av kanslor. det som kanns mest r ECT behandling i mer industriell form, som pa ett lopande band. Den ena patienten avloste den andra pa bordet i en oppen, nergangen byggnad. dar de fick vakna till brevid varandra som tatt packade sillar, pa mattor, pa golvet. Detta toppat med att ha fatt en vidrig forestallning om mentalsjukhus bekraftad. ruttna kala byggnader, galler for fonster ocg las.

Sverige har en lang vag kvar att vandra for att ta bort stigmat kring psykiskt sjuka, Indien har en annu langre bit kvar. Men visst har de borjat vandra. har inte bra vart negativa kannslor, har mott riktiga kampar som bedriver guld vart arbete...

Far till Mumbai imorrn. Ska sova pa guesthouse, tror inte jag kommer at internet dar.

Skriver igen nar jag ar tillbaka i Pune. Kram!

Internetcafeet stanger kl 10 har, om en kvart, kommer inte att ha med mig dator nar vi ska ut och resa sa kanske ar det sista raderna pa tio dagar, visar sig. Forsta hemlangtan ihop med forsta gangen magen protesterar har vart tva mindre trevliga upplevelser idag. Magen kan man inte gora sa mycket at men det ar tur att familjen bara ar ett samtal ivag.

Ska hem och packa nu, soo loong!

:)

Har precis avslutat veckan pa Muktangan, rehabiliteringscetret for missbrukare. Harlig vecka, jag har haft en harligt kannsla varje dag jag har lamnat stallet. Har en kannsla av att denna vecka kan ha bjudit pa det mest strukturerade sociala arbetet som vi kommeratt fa se har nere. Lart mig sjukt mycket (en mening jag sager nastan varje dag by the way!)

Imorrn ar var forta hellediga dag pa tva veckor, sa den ar efterlangtad! Vet inte hur den kommer att se ut, det andra jag vet ar att vi ska ata ute i kvall. jag ska ata KOTT och dricka en kall cider. Jag har haft rediga cravings efter kott, har inte kakat det pa tre veckor nu sa det ska bli fint att satta tanderna i!

Igar skulle jagha spelat statist i en film. Vi blev uppraggade pa gatan och kande oss ganska speciella anda tills vi fick reda pa att scenen skulle utspela sig pa en flygplats och de behovde turister. Helt plotsligt sa kande jag mig inte sa utvald eftersom vi typ ar de ana utan indiskt utseende i denna stad. Inte skulle jagha fatt nagra repliker heller, kande mig mer som en riktig filstjarna nar jag tillslut, vanligt men bestamt tackade nej. Prioriteringar ar viktigt har i livet for att inte stessa upp sig i onodan ;0

hah

Tistad nasta vecka ska vi resa ivag i sammanlagt tio dagar, vi ska hinna med bade Thane och Mumbai (Bombay). Vetinte om jag kommer att kunna skriva under den tiden, det visar sig. Skriver iaf nagra rader och slanger ut lite bilder innan jag drar.
 
Ha en bra helg alles!