Beauty parlor

Skulle ha skrivit igår men tiden räckte inte till, vi lämnade inte red light förens sextiden, efter det var det bara hem och ta en snabb snabb dusch och slänga sig iväg till en efterlängtad middag tillsammans med hela lägenheten på BBQ nation.

Att gå in i red light var inte riktigt som jag tänkt mig i mitt mentala försök till att förbereda mig, kanske var min bild influerad av filmvärlden. Trodde liksom att det skulle vara ett område där man bara köpte och sålde sex och där folket som var inne i området antingen var hallikar, prostituerade eller snuskgubbar som ville köpa sig lite sex. När jag gick in i Indiens tredje största redlightområde (räknat på antalet uppskattade prostituerade, 7000) så insåg jag att jag av misstag lika gärna hade kunnat gått in där när jag tidigare under resan irrat runt på en stor marknad bara ett stenkast bort från redlight. Så ruskit nära ligger området. I Indien är prostitution (från 18) och köp av sexuella tjänsster lagligt, MEN och OM det sker 200 meter bort från allmänna platser. Vilket inte detta område gör. Alla vet det, fråga vem som på gatan och alla vet vart området ligger och vad som pågår där. Det har pågått i i flera generationer och staten har inga större intressen för att sätta stopp för det.

Om kvinnorna inte fötts i området så har de blivit hitlurade eller sålda, barnprostitution förekommer också så fort de yngre tjejerna fått deras mens. Den enda skillnaden är bara att de inte jobbar synligt ute på gatan, de hålls instängda och göms undan i trånga utrymmen för att inte bli upptäckta, så fort de fyllt 18 står de utanför sina små krypin och säljer sex helt öppet.

Billigast på marknaden är de oavtiva och äldre kvinnorna, dessa kostar mellan 50-60 Rs, vilket i svenska är ca 8-10 kronor. Ju vakrare tjejen är så börjar de flesta priser på 250 Rs och kan sedan stiga ganska så rejält (250 Rs = typ 35 kr). Att sälja en tjej till redlight gör en någons plånbok ca 200 000 fetare. Det sjukaste av allt är att poliser har gratis tillgång till sex i området och både polis och advokater gör pengar på att först ta tjejerna från området för att sedan sälja tillbaka dom!!

Att efter all info gå ut på gatorna i området kändes så himmla knäpp. Brukar ofta känna mig ganska bra och trygg i att möta människor och att känna in situationer men jag kännde mig helt lost. Vi träffade några kvinnor som bjöd in oss till sitt lilla kryp in, de bjöd på dricka och vi satt och pratade, en av tjejerna var väldigt skojjig och pratade lite engelska. Hon bodde där tillsammans med fem andra kvinnor från olika delar av indien. Hon var 22 år, precis som jag, de andra kvinnorna var inte säkra på sin ålder men viste på ett ungefär hur gamla de var. När vi hade setat och snackat ett tag och när jag lagom hade sörplat i mig min dricka så kom tre ganska så unga män in i det lilla utrymmet, de radade upp sig på en bänk. Då vaknade man till verkligheten igen, det var dags för oss att gå och för dom att jobba...

Ägaren till skönhetssalongen mitt i smeten, Shila, Hon har arbetat i Redlight i nio år för att hjälpa prostituerade. Hon öppnade salongen för att skapa kontakt med kvnnorna. Hon arbetar kanonhårt med att få dom att välja andra vägar i livet. Under alla dessa år har hon genom sitt arbete lyckats hjälpa åtta kvinnor att välja ett liv utan prostitution. Självklart gör hon livet drägligare för många andra som genom henne får stöd och hjälp med både det ena med det tredje. Hon är så oönskad i området så att hon har ett pris på sitt huvud. Folk som tjänar pengar på skiten har hotat henne till livet flera gånger om. Jag satt bara och gapade medan hon berättade sin historia.


Vet inte hur passande det var att vi just denna dag hade bokat bord på en restaurang, kanske var det extra välbehövligt efter denna dag. Trots stress innan vi kom dit så hade vi en grymt bra kväll. Maten grillades på bordet mitt famför våra näsor medan personalen bjöd på dansshow, det känns idag att jag avnjät lite rödvin till. Lätt värt!



Idag har vi vart på ett hem för barn till prostituerade kvinnor från redlight, barnen har verkligen kört slut på oss. Nu ska jag hem och packa väskan för att åka ut till en

tribecommunity = stam. Nästan hela söndagen går åt till resande, dags för mig och indiska tåg att återförenas för näst sista gången. Tillbaka onsdag, skriver med då eftersom jag tror det kommer vara svårt att hitta uppkoppling, var inte många år sedan de fick vatten :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0