sigridamandakristinaekstrom

Sitter i hotellreceptionen pa TippTopp Plaza i Thane. En del av Mumbai, som en forort, inte sa mycket tipptopp med det, men det ar iaf ett hotell. Kanns lyxigt att fa sova i en riktig sang och duscha ordentligt. Det blir sista natten har inatt, sa jag ska dra ut pa tiden i sangen narga extra minuter imorgon nar klockan ringer..

Under dessa dagar i Thane har jag inte sett en endaste turist, har stirrar folk annu mer an vad jag har upplevt hittils, de stirrar liksom som om det inte vore fult och stirra, helt normalt, jag har inte vant mig annu. Folk i affarer och pa gatan stannar en och fragar > Snalla, kan inte du och jag ta ett kort, javisst svarar man och vantar pa att de ska ta upp en kamera. men det gor dom inte och tillslut inser man att de vill att jag ska ta kort med min kamera. Efterat tackar det sa mycket och tar i hand och fragar om de kan fa ens mail. jag har borjat byta ut bokstaver i min mejl nu, blir liksom konstigt att sta a forklara eller fraga vad de ska med min mail till. Jag vet inte,

Det ar hemska lukter i denna stad, en jakla mix av dom ocksa till pa kopet. Man har har liksom borjat uppskatta och papeka hogt, med ett stort leende pa lapparna nar mn inte kanner urinaromer. Sa illa ar det.

En markbar okning av manniskor som tigger pa gatan har jag ocksa noterat, och varre lar et bli i overmorgon nar vi ska till Bombay. Imorse nar vi satt i en rikcha pavag till veckans praktik sa en van till mig att han tyckte att det var jobbigt att neka tiggare samtidigt som vi var har for att studera och praktisera socialt arbete. da kom jag pa att jag var ganska klar med vart jag stod i den fragan. Redan fran borjan gav jag ett lofte till mig sjalv om att inte ge pengar till en endaste tiggare. Loftet har jag hallt pa stenhart hela vagen hittills. Har inte skankt en endaste ruper till nagon, sa lange se inte salt nagot eller spelat instrument pa gatan, en anstrangning for att fa ihop pengar. Daremot har jag tagit med en och annan till en affar for att kopa nagonting atbart, men det ar en annan femma. Vissa kan tyck att man ar dum men jag tanker sahar, som jag sa till min van i rikchan., Tank..om man ser skankandet som ett slags stodjande av en manniskas beroende liv pa gatan, eller om man riktar tankarna och fantiserar om vart pengara gar i slutet av dagen eller till vem. att det faktist finns ackelmanniskor som gor folk handikappade for att kunna tjana pengar pa dom pa gatan. dina tion rupier eller vad du nu skanker, gor de en skillnad,. NEJ. Personen kommer att sta dar imorrn med, samma plats, lonlost. finns hur manga som helst av dem.  Det som verkligen forandrar och gor skillnad existerar pa en helt annan niva. Det ar pa denna niva, min van, och andra som laser, som man kan gora verkliga forandringar., lagg energi pa en storre niva istallet for att lindra daligt samvete genom att stodja en beroende manniskas liv pa gatan, beroende av alla som skanker 10 ruper var, som anda inte gor en endaste skillnad. Men visst gor det ont att saga NO till barnet i ruffsigt har pa gatan som pekar pa sin mun och mage for att visa att han vill ha pengar till mat.

Det ar de markbara, sa jakla tydliga klyftorna som ar svarats att hantera har nere. och aven dubbelheten, att veta att man sjalv har det sa sjukt mycket battre stallt an manniskor man moter dagligen. Att man exempelvis gar och langtar till sondagen da man kan ligga a ladda batterierna vid poolen for att orka kommande vecka.

Forovrigt har veckan vart ratt tuff. Statligt mentalsjukhur och ett privatkort foretag for psykiskt sjuka. Vilken skillnad. Mentalsjukhuset fick mig att lamna med hjartat i halsgropen, ordentlig mix av kanslor. det som kanns mest r ECT behandling i mer industriell form, som pa ett lopande band. Den ena patienten avloste den andra pa bordet i en oppen, nergangen byggnad. dar de fick vakna till brevid varandra som tatt packade sillar, pa mattor, pa golvet. Detta toppat med att ha fatt en vidrig forestallning om mentalsjukhus bekraftad. ruttna kala byggnader, galler for fonster ocg las.

Sverige har en lang vag kvar att vandra for att ta bort stigmat kring psykiskt sjuka, Indien har en annu langre bit kvar. Men visst har de borjat vandra. har inte bra vart negativa kannslor, har mott riktiga kampar som bedriver guld vart arbete...

Far till Mumbai imorrn. Ska sova pa guesthouse, tror inte jag kommer at internet dar.

Skriver igen nar jag ar tillbaka i Pune. Kram!